- Project Runeberg -  Hemgiften och andra noveller /
172

(1910) [MARC] Author: Guy de Maupassant
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De tre anförvanterna lefde nu i full harmoni med
hvarandra och voro alltid vid godt lynne. Cachelin hade
återfunnit hela sin forna jovialitet, och Cora öfverhopade
sin man med ömhetsbetygelser. Äfven Lesable hade
blifvit helt annorlunda till mods, han var helt belåten med
sin värld och en rifvande tjänsteman som förut.

Maze kom alltmera och mera sällan och hälsade på
och tycktes icke längre trifvas riktigt väl hos dem. Han
blef visserligen alltid väl mottagen, men dock en smula
kyligare än förut. Cachelin tycktes till och med hysa
ett slags hemlig fiendskap mot den vackra tjänstemannen,
som han för några månader sedan med så stor
entusiasm infört i sin familj. Han meddelade honom Coras
tillstånd, i det han helt kort yttrade:

»Ni vet ju, att min dotter är i omständigheter?»

»Nej. Då ären I väl alla mycket glada!»

Cachelin svarade:

»Ja, det kan ni lita på!»

Cachelin förklarade en kväll helt ursinnig:

»Den där karlen börjar tråka ut mig.»

Och Lesable svarade:

»Ja, i alla händelser vinner han icke vid närmare
bekantskap.»

Cora hade slagit ned ögonen. Hon yttrade ingen
åsikt. Hon tycktes alltid vara en smula förlägen gent
emot den store Maze, och han å sin sida nästan
skämdes, när han befann sig i hennes närvaro, betraktade
henne icke vidare med ett leende, bjöd henne icke mera
på teatern och tycktes betrakta detta en gång så intima
umgänge såsom ett nödvändigt ondt.

Men en dag kysste Cora, då hennes man kom hem
till middagen, honom med större ömhet än vanligt och
hviskade honom i hans öra:

»Du kommer väl icke att gräla på mig?»

»Hvarför skulle jag gräla på dig?»

»Jo, herr Maze var här just nyss, och som jag icke
ville tala med honom, sade jag honom, att han icke fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmhemgift/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free