Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Några småbidrag till Hjalmar Brantings bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk. Det var ju också denne man som nu givit honom, landets konung, denna
röda vakt, den som i nuvarande brydsamma tider kanske vore åtskilligt för mer
än alla livregementen till häst och till fots. — Ja, han måtte ha varit en stor man,
Branting. Ty aldrig har väl ett land och ett folk så deltagit såsom vid hans bår, aldrig
har väl som då den svenska nationens hjärtesorg väckt sådan återklang över en hel värld.
Här gäller dock icke att skildra den store mannen i hans egentliga skapargärning,
utan endast att draga fram några hågkomster från hans dagliga liv, så som de nu efter
hans död dyka fram ur dunklet. Att skriva om Hjalmar Branting såsom historisk
personlighet är ett omfattande företag som kräver volymer — här gäller det endast
några korta erinringar om hur han särskilt i sin krafts dagar tedde sig för oss som hade
den angenäma plikten att få arbeta under honom som chef och tillsammans med
honom som kamrat. — —
Med våra moderna tekniska resurser är det ingen konst att för alla tider bevara
den levande bilden av Hjalmar Branting. Många, många år härefter, då Brantings
väldiga gestalt i historiens ljus tecknar sig mot det förgångnas bakgrund och då man
talar om hans liv och gärning så som vi nu om Gustaf Wasas, är det en lätt sak att
uppliva minnet av honom genom att rulla upp de filmer som i levande tavlor berätta
om den store mannens tillvaro i brännpunkten för Sveriges politiska och offentliga liv.
Man skall då konstatera hans imponerande gestalt och hans blida försynta väsen,
man skall märka hurusom han icke var vän av de stora gesterna, att han icke ville
agera inför kameran och att han icke ville verka medelpunkt eller stor man. Men man
skall konstatera att han dock gjorde det. Han var med tiden medelpunkten överallt
där han framträdde och han var en mycket stor man innan han gick bort. Och detta
erkändes till och med allmänt medan han levde.
Men det som icke syns på filmen, på de bilder där han t. ex. talar i riksdagen eller
på folkmötena, det är hans välljudande röst, med den varma timbre som hans ärliga
åskådning ägde som uttrycksmedel. Hans röst var klar och mjuk, men när han
inledde sina anföranden, kanske till en början något trevande och osäkert, var det ibland
som om han i all ödmjukhet bett om tillgift för att han besvärade eller som om han
alldeles oförberett blivit uppfordrad att säga något och därför skulle göra det. Men
det gick icke många satser förrän hans tal flöt lugnt som en stilla flod och så småningom
värmde han sina åhörare, fängslade dem och vann dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gmhjbrmi/0006.html
