Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några småbidrag till Hjalmar Brantings bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru på de offentliga ställena i huvudstaden ha betraktats som ett välgörande inslag
i Stockholmslivet, också med välbehag inregistrerat då och då av den inför sådana
ting alltid klarvakne Jörgen.
Annars kan man inte säga att Branting var älskare av utelivet. Tvärtom var han
intensivt fästad vid hemmet, fastän man kan förstå att hans tid där hemma icke alltid
kunde bereda familjen förmånen av hans charmerande sällskap, ty oftast satt han
ju och skrev och detta såväl natt som dag. Till julen stal han sig verkligen den ro
som krävdes för att han skulle hinna svarva ihop passande julklappsrim till familjens
alla medlemmar, och när han någon gång fick tillfälle att vistas på landet, t. ex. i
Stockholms skärgård, kunde han möjligen för några timmar slå sig lös i
fullständig bekymmerslöshet för vad som hände i världen, men annars var han under sin bästa
krafts dagar så ständigt jäktad att han knappast unnade sig en ledig stund. Det
var det ständiga skrivandet som förföljde honom, alltid hade han något som väntade
på honom. Även när det var som mest brått i hemmet för en förestående resa eller
dylikt satt han och skrev. Han skrev alltid till sista minuten och han slutade
märkvärdigt nog icke förrän han var färdig. Han blev dock färdig i allt jäktet, men det var
som om det alltid behövdes just de allra sista minuternas oroliga väntan för att han
skulle kunna avrunda sin artikels avslutning, sätta punkt och anbringa sin så
uppskattade signatur. Själv tog han det lugnt och lät sina närmaste sköta om packningen
och det som hörde till de praktiska bestyren.
Någon i den meningen praktisk man var Branting icke, att han uti livets vardagliga
småsysslor tog del, men på de politiska frågornas område måste man säga att han var
både praktisk och metodiskt beräknande. Han kunde kanske knappast lösa remmarna
på en resväska, men han kunde klara vilka invecklade politiska problem som helst.
Att finna den mest lämpliga lösningen, den mest taktiska avvecklingen av en
uppkommen konflikt var han stor mästare uti och det var väl också det som så småningom
gjorde honom till den store man han blev. Men där hade han människomaterialet att
handskas med och på det området hade han medvetande om sin styrka.
Att komma Hj. Branting in på livet var dock inte så lätt. Trots det att han var så
i högsta grad anspråkslös och försynt var det som om han slagit en ringmur omkring
sig för att hindra obehörigas intrång. Hela hans väsen var ju präglat av denna försyn
för andra, och såväl i det offentliga livet som hemma hos sig eller i enskilda lag var han
från början den tyste liksom frågande besökaren, som dock snart kände sig hemma
och tillfreds. Men mitt i alltihop försvann han plötsligt in i ett annat rum, där han med
provisoriska skrivattiraljer eller blott en blyertspenna satte sig ned att skriva morgon
dagens ledare för Socialdemokraten. Till och med mitt i sorlet bland diskuterande vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
