Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några småbidrag till Hjalmar Brantings bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde han sätta sig ned och skriva. Det var som om han förmådde koppla av alla
andra sinnen än det, som han måste ha öppet för det arbete han förehade.
Och hans sätt att sluka tidningarnas ledareavdelningar. Det var verkligen imposant.
När han läste en tidning, och det gjorde han ständigt medan han var redaktör för
Socialdemokraten, läste han på något koncentrerat vis rätt uppifrån och ner, samlande
spaltens innehåll liksom i en brännrand mitt emellan spaltlinjerna. Han läste på det
sättet många gånger fortare än andra människor och när han sedan satte sig ned för
att bemöta och polemisera så hade han i sin livfulla hjärna hela koncentratet av vad
hela raden av pressorgan sagt i dagens brännande fråga.
Detta sätt att läsa praktiserade han gående, när han på eftermiddagarna
Drottninggatan upp oftast syntes veckla ut kvällens motståndareorgan och taga del av dess
angrepp på honom och rörelsen. Och överallt var han var, på stående fot, klädd eller
halvklädd, blev han fastnande på golvet med armarna sträckta utåt och uppåt och med
en tidning som ett segel framför sig.
Och när han sedan skrev och fyllde remsa efter remsa av manuskript, lågo
tidningarna eller urklippen runt honom som plaggen kring en skräddare, och på båda
sidor om honom på skrivbordet voro staplade barrikader av andras manuskript, gamla
tidningsurklipp, insända broschyrer och handlingar från när och fjärran, som ingen fick
flytta eller röra förrän han någon gång i en framtid finge några timmar på sig att
genomgå dem.
Före en längre resa kunde det hända att en sådan där rengöringslusta inställde sig
och då gälde det att sätta igång ett helt sekretariat för att besvara gamla och nya brev
och giva länge efterlängtade besked.
Branting var i själva verket en ordningsmänniska, fastän hans skrivbord hade mycket
svårt att understödja ett sådant påstående. Men uti sitt handhavande av allmänna
angelägenheter och i sina oändligt många uppdrag var han alltid den punktlige och
ordningsälskande mannen. Hans omsorg om t. ex. arbetarrörelsens arkiv, att det skulle
erhålla för arbetarrörelsens historia belysande aktstycken, var ett bevis om något
på hans ordningssinne, ty han förstod varje saks värde och han slarvade icke bort
någonting.
Under sin krafts dagar, under sin allra brådaste tid, då göromålen jäktade honom
från tidig morgon till nästa dags inbrott, hade han aldrig någon sekreterare eller
skrivhjälp för sin korrespondens. Den skötte han själv i den mån han fann tid att sköta den
och det var först på de senare åren, då han såsom departementschef eller statsminister
och på sina resor till Nationernas Förbund hade tillgång till alla modärna resurser,
som han kom sig för med att överlåta det rent tekniska arbetet på andra händer. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
