Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han spilte «En blekfet herre». Hans evne
ellers til å smyge sig inn i det han selv fant ut
eller bare blev antydet for ham i en rolle, var
enestående. For en sjelden begavet og smidig
kunstner. Da han begynte på den «blekfete»,
sa jeg et navn til ham. Et fint fra Drammens*
veien. Han kjente det. Og straks hadde han
den måten å snakke på som særlig var fin i
Christiania — med «Ch» — dengangen. «R»*et
lå bløtt og litt affektert inne i munnen. Som
vilde den bare antyde sin tilværelse. Klausen
skrek op da jeg så drastisk sa hvad jeg mente
om hans noget overdrevne spill.
«Du kaller mig — for et gammelt offentlig
fruentimmer. Så godt som i funksjon. Aldri
har jeg i min villeste fantasi tenkt mig å få en
slik beskyldning like op i mitt ansikt.»
Fru Wolf kom, og hun fikk en gjentagelse
av Klausen som laget sig til som hadde han
fått nådestøtet. Hun ramlet ned i en stol ved
bordet. Hun jublet.
«Vet du,» ropte hun, «hvad hans far i hissig*
het på en prøve sa til mig? «Spill figuren som
en bergensk tøite. Det kan De da. Det er jo
det De er. Det må De jo forstå. De i Deres
bergenske mangfoldighet.» Jeg satte i å stor*
tute. Da skrek han op fra parkettet til mig:
«Det er da rollen jeg taler om. De er som
Karoline. Hun den kloke mister balansen en*
gang imellem. Og forstår plutselig ikke det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
