Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egeberg, overgav han sig helt på nåde og unåde.
Slik optreden som min hadde han aldri kunnet
tenke sig. Meyer stod i døren og knurret som
en katt i solskinn. Så talte jeg om disse makt*
syke gamle mannfolkene som motsatte sig «Gen*
gangere». Allerede oftere var jeg gått på Schrø*
der med det spørsmål.
«De er selv gjengangere, de gamlingene. Det
føler de nok. Og de er redd for å se navnet
sitt på plakaten.» Jeg sa det især for å erte
Schrøder.
Han blev sint.
—«Nei nu får De–. Jeg har aldri —.»
Så avbrøt jeg ham. «De stengte min far ute
fra teatret. De var redd ham. Som gamle gjen*
gangere.»
Plutselig stod Schrøder rett imot mig. Innpå
mig.
«Vilde De kunne arbeide sammen med Deres
far? Så meget De ellers holder av ham?»
Leende brast det ut av mig:
«Tenk, det vet jeg ikke.»
Så lo jeg enda mere.
«Der kan De se hvor selvløs jeg er.»
Da sa Schrøder meget varmt:
«Jeg elsker Deres far. Det gjør de fleste av
oss. Hvad som skiller oss får engang historien
fortelle om.»
Når jeg nu igjen har nevnt min far og teatret
og de reaksjonære krefter som stengte ham ute,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
