Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler av ham. Han vandrer langsomt med sine
tunge tanker den smertefulle vei han må gå.
Shakespeare så ingen mager Hamlet. Det
motsatte. Husk det. Vi har mannfolk nok til å
bære Gundersen ut så ingen ler av det. Men
kom selv og sett iscen e. Tenk for en
fryd.»
Men han vilde ikke.
«Far ønsker ikke «Tigerstaden» nu. Hvor de
forfølger ham — de fleste,» skrev mor.
Han hadde ikke helt rett. Der hans diktning
var — ikke minst denne vi nu holdt på med —
vilde de fleste strømme til for å opleve den på
ny eller for første gang på scenen. Der vilde
det vise sig hvor meget de innerst inne holdt
av ham.
Laura Gundersen var Helga. For en mor.
Tung av evig famlende redsel, halvt som i blin*
de, gikk hun omkring mellem ønsker og angst
for sin sønn. Kjærligheten til ham var sår og
higende. Rastløs og nedbrutt som en regngrå
dag gikk hun omkring i evig usikkerhet. Med
Frakark efter sig. Over sig. Hennes råd blev
til blod. De fleste.
«Når vår slekt styrer Orknøene og Katanes,
da har vi gjort noe,» sier Frakark yr av inn*
vendig vondt begjær. «Og siden–.»
«— Halvbroren må dø. Jeg er rolig nu.»
Ganske stille taler hun — Frakark — med sin
tunge røst. Hård som malm. Mens hun og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
