Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - To norske sjøfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentlig ha dödd, men gjorde det ikke av en slags
blid stedighet.
Nylig traff jeg ham igjen. Han gikk på gaten,
ettertenksomt, omhyggelig kledd; han trakk litt på den ene
foten. Han hadde mistet en stortå, og det, forklarte
han meg, var i grunnen en lykke da den alltid hadde
plaget ham ved å stikke ut gjennom strømpen. Han
fikk massasje, og om få måneder ville han være helt
all right. I mellomtiden aktet han å begynne på engelsk
styrmannsskole. Det var ikke så lett med språket, men
nordmenn hadde gå tt denne skolen før, og det var dem
som hadde gått ut som nr. 1, tilføyde han, beskjedent
og samtidig litt truende.
Jeg spurte om han ikke hadde fått nok av sjøen.
Han stirret uforstående på meg. Han var så ung, så
full av trygghet. Han hadde engang overvunnet
Atlanterhavet, og det hadde bare kostet ham en tå.
Den andre som jeg vil fortelle om, er over femti år;
førstemaskinist. Skipet hans krigs forliste for to år siden;
han hadde vært på hospital siden da. Han får gå oppe
et par timer hver dag, men han lå da jeg var ute hos
ham. Rundt omkring i sengene var soldater med bena
heist opp i strckk. Han var en stor kraftig kar,
ansiktet var tungt under det grå, tilbakcstrøknc håret.
.Skipct hadde gått på en mine eller blitt torpedert,
han vet ikke. Han husker bare at han stod ved
akter-masten; for han skulle ta opp en antenne til radioen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
