Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Høi og bredskuldret, i nypresset dobbeltknappet blå
dress, med en hvit lommetørklæsnipp stikkende diskret
frem av brystlommen, stod skibsreder Thomas Harboe
fra Norge i hallen på hotell National og overvåket at
bagasjen blev bragt ned. Den ene hånden holdt han i
jakkelommen, med den andre grep han fast om
spaserstokken og et par gule hansker. Han bar det kraftige
ansiktet, som alltid var sportsbrunt efter en ferie, med
energi for å holde kjake-folden stram. Den blå bløte
hatten med opsydd brem satt lett, nesten svevende på
hodet, som den var fløiet dit op direkte fra
hattemake-rens disk. Han pleide å kjøpe samtidig et halvt dusin
av samme modell, og straks den hatt han bar mistet sitt
preg av blendende ubrukthet, tok han en ny. Med stor
virkning blev skikkelsens og ansiktets massivitet brutt
ved denne ubekymrede, nesten fandenivoldske
korrekt-het (noe skal man jo ha på), og inntrykket av ham blev
ikke soliditet, men munter, selvfølgelig rikdom. I
sjelden grad var han lykkes i det som er idealet for alle
norske skibsredere (selv dem som bare kjenner sjøen
fra prøveturene): å se ut som en sublimert skipper.
Ved siden av stod hans syttenårige datter Nana, en
aldeles nydelig pike hvis ansikt vilde ha vært
madonna-lignende, om ikke en nyve i pannen hadde gitt det et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
