Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyckfull, icke förmådde genomdriva sin vilja mot sin makes
fasta karaktär. Då deras äktenskap emellertid
välsignades med flera barn och dessas uppfostran lades i hennes och
guvernantens händer, fingo barnen också tjäna till
avledare för hennes nervositet och straffades strängt till och
med för småsaker och upptåg, med vilka deras far hade ett
godmodigt överseende.
Efter ett första barn, som snart dog, föddes den 19 maj
1799 en son, vilken den helige Honorius till ära erhöll
namnet Honoré. Barnet lämnades efter tidens sed till en amma,
åt vilken föräldrarna anförtrodde även sitt tredje barn, en
flicka, som erhöll namnet Laure och 1820 gifte sig med en
ingenjör Surville.
Balzacs barnaår och ungdom tillhörde ingalunda de
gladaste. I hemmet utsattes han för moderns bestraffningar,
som ofta gåvos utan urskilning och stundom till och med
fullkomligt obefogade. Någon förtrolighet och ömmare
känsla mellan barn och föräldrar synes icke ha förefunnits,
men så mycket innerligare slöt sig Honoré till sin syster
Laure, och deras syskonkärlek räckte för livet. Då gossen
blev litet större, sattes han i oratoriernas berömda skola i
Vendôme, där han tillbragte sju år, enligt franskt bruk
såsom helpensionär. Skoltukten var lika sträng som
pedantisk, på bestraffningar sparades icke, och som Balzac av
sina lärare ansågs för en dålig lärjunge med trög
intelligens, utsattes han också tidt och ofta för sina lärares
misshag och straffades i ty följd. Såsom ofta händer, anade
ingen av dem, att bakom lärjungens skenbara tröga
håglöshet fanns en lika rik som omfattande begåvning och att
man helt enkelt hade att göra med ett snille. Till slut
vågade man icke fortsätta med den alltför rikligt utdelade
kroppsliga agan, och som Balzac icke visade någon lust att
bättra sig, sattes han i stället i skolfängelset. Då slutligen
vid femton års ålder hans hälsa gav anledning till oro, togs
han från skolan, där man icke visste av några ferier, för
att hans genom hjärnans överretning framkallade
svaghetstillstånd skulle få nödig vila och vård.
Balzac hade, trots oratoriebrödernas missnöje med sin
lärjunge, emellertid ingalunda förlorat tiden, medan han
var i skolan. Så ofta han kunde, hade han nämligen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
