Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syntes; väggarna voro gula av smuts och förfall och allting
andades fattigdom. Utrymmet medgav plats endast för
en säng, ett bord samt ett par halmstolar, och det underhåll
föräldrarna gåvo sin son uppgick endast till 1500 francs om
året.
Med denna summa var man även 1820 ingalunda rik i
Paris, och Balzac skulle aldrig kunnat reda sig så pass som
han gjorde, om icke föräldrarna uppdragit åt en gammal
pålitlig trotjänare att hjälpa honom. Den unge Balzac var
icke heller den man, som för något pris i världen ville
försumma en föreställning av Cinna på Theâtre Français, eller
kunde motstå frestelsen att äta melon av årets förstlingar,
eller med sina böcker införliva en vackert bunden Lavater.
Redan nu var han sådan hans samtida Philarète Chasles
beskrev honom: »mannen, som badade i ett marmorbadkar
utan att ha stolar för att bjuda sina vänner eller själv sitta
på, eller byggde ett ståtligt hus i Meudon, men glömde
trappan.» Att under dylika omständigheter svårigheter, ja
till och med nöd icke skulle utebli säger sig självt.
Ingenting förtröt emellertid Balzac. Hela veckor kunde
han också leva på litet bröd, mjölk och ost och under
tiden arbeta med största ihärdighet, oftast tolv timmar å
rad, endast upplivad av kaffe, som redan nu blev en
ingalunda ofarlig nödvändighetsartikel för honom. Breven till
syster och moder äro, trots allt detta, fulla av hopp och
tillförsikt: »Jag har den förhoppningen att varje månad kunna
sälja en roman för 600 francs», skriver han, »tillräckligt
för att kunna reda mig till dess jag gjort mig en
förmögenhet, som jag skall dela med er, ty det skall jag göra, därpå
kan ni inte tvivla.» Balzacs hälsa led emellertid av de
omständigheter, under vilka han levde. Då solen
sommartiden glödde på takpannorna, blev värmen i hans vindskupa
odräglig, men då vintern kom, blåste den kalla vinden
genom tak och fönster, och Balzac led svårt av tandvärk och
förkylningar till följd av draget. I ett brev till systern
skriver han, att han »sveper sin gamla ytterrock om benen,
men som denna icke når upp över bröstet, ber han henne
sända sig ett täcke och, om möjligt, någon gammal schal,
som kunde undvaras.»
Systerns giftermål med herr Surville tillstundade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
