Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
och natt. I sin vita dominikanerkåpa och med röda
marokin-tofflor på fötterna satt han över sina papper vid skenet från
fyra silverljusstakar, i vilka ljusen ständigt brunno på hans
skrivbord. I mat och dryck var han under sitt arbete
själva återhållsamheten — en enda kötträtt och ett glas
vatten var som oftast hela hans middag, för att icke mat
smältningen skulle inverka störande på hans arbete.
Jämna steg med denna outtröttliga arbetskraft höll
emellertid hans outtömliga rikedom på förhoppningar:
»Brevskrivning», heter det i ett brev till marskalk Junots
änka, hertiginnan av Abrantés, »brevskrivning! Det
förmår jag inte. Tröttheten är för stor. Ni anar inte vad
jag för tre år sedan var skyldig utöver mina tillgångar:
jag hade endast en penna att leva av och 120,000 francs i
skulder att betala. Om några få månader skall allt vara
betalt. . . skall jag ha inrättat mitt lilla fattiga hushåll; men
ännu sex månader har jag alla fattigdomens kval framför mig
och måste uthärda dem såsom de sista. Jag har aldrig
tiggt hos någon, har aldrig sträckt ut min hand för att få
en rad (lovordande kritik) eller så mycket som en vitten;
jag har dolt mina bekymmer och mina sår. Och ni, som
bör veta, om man kan förtjäna pengar med sin penna, ni
kan med er kvinnoblick mäta den avgrund, som jag avslöjar
för er och vid vars rand jag vandrat utan att störta ned i
densamma. Ja, jag har ännu att genomgå sex mycket svåra
månader, så mycket svårare som jag, liksom Napoleon var
trött på kriget, måste tillstå, att kampen mot olyckan
börjar trötta mig.» Stackars Balzac! De sex månaderna
skulle bli nitton år och endast döden förlossa honom från
»kampen mot olyckan».
Vad »kampen mot olyckan» för övrigt betydde för Balzac
återspeglas också i ett annat brev, som han senare skrev
till den ryska grevinnan Hanska, som slutligen så gott som
på hans dödsbädd skulle bli hans maka.
.. . »Jag är nedslagen, men inte överväldigad; jag har
kvar mitt mod. Den förnimmelse av övergivenhet och
ensamhet, jag erfar, bedrövar mig mer än olyckan. Hos mig
finnes ingenting egoistiskt; jag måste alltid ägna mina
tankar, mina ansträngningar, mina känslor åt ett väsen, som
inte är jag; eljest har jag ingen kraft. Jag vill inte ha någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
