Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
krona, om jag inte har någon, för vars fötter jag kan lägga
ned den, vad människorna än satt på mitt huvud. Vilket
långt och sorgligt farväl har jag inte sagt åt dessa förlorade,
för alltid förgångna år! De ha varken givit mig full lycka
eller full olycka, de ha låtit mig leva, förfrusen på ena sidan,
förbränd på den andra, och nu kvarhålles jag i livet endast
av pliktkänslan. Jag har flyttat in i den vindskupa, där
jag nu bor, med den övertygelsen att jag där skall arbeta
och dö av kraftuttömning; jag trodde det skulle vara
lättare att bära än jag gör. Sedan längre tid . . . har jag icke
blott svaghetstillstånd, som jag inte kan beskriva, utan också
så mycket liv i hjärnan, att jag förnimmer besynnerliga
rubbningar i henne. Mången gång förlorar jag den känsla av
lod-rätthet, som finnes i lilla hjärnan; till och med i sängen
förekommer det mig, som om mitt huvud fölle åt höger eller åt
vänster, och då jag stiger upp, är det som om en
fruktansvärd tyngd i huvudet dreve mig framåt...»
Då och då erhöll han besök av sin moder eller syster —
familjen hade efter hans fars frånfälle flyttat till Paris;
moderns besök voro emellertid ingalunda ägnade att
bereda honom tröst eller glädje. Den stora skuld, i vilken
han råkat till henne efter katastrofen med boktryckeriet,
och som han avbetalade med 150 francs i månaden, tryckte
honom så mycket mera, som han ofta kände det misstroende
hon allt ifrån barnadomsåren hyste till honom. Hon
före-höll honom också ofta nog hans oüka skuldförbindelser, och
detta retade sonen, varför hennes besök hos honom vid rue
Cassini sällan avlopp utan mer eller mindre häftiga scener.
Man kan sluta till hans förhållande till modern av de brev
han skrev till henne, då han var på resor, och resor måste
han ofta göra för sina kreditorers skull än till vänner i
Touraine, än till vänner i Berry. Sålunda suckar han vid
ett tillfälle: »Herre Gud, att du inte skall kunna lita på dina
barns hjärtan!» och efter ett av hennes brev utbrister han:
»Tror du, att det är möjligt för en konstnär att arbeta med
ett landskap av elände för ögonen — såsom du utmålar
min ställning? ...» På ett annat ställe utbrister han,
därför att hon inte förstår hans levnadssätt. .. »Du ber mig
skriva utförligt om allting; men kära moder! Vet du ännu
inte, hur jag lever? Då jag skriver, skriver jag på mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
