Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
»änkefru Durand». Uppför en gammal, fallfärdig trappa
kom man härstädes in i ett tarvligt förrum och därefter
genom en dörr, som doldes av en tung och rik dörrgardin in
i Balzacs arbetsrum. Hälften av detta rum beskrev en
båge, som i hela sin längd upptogs av en turkisk divan.
Den motsatta raka väggen pryddes av en elegant spisel,
golvmattan liknade med sina teckningar en österländsk
schal, väggarna voro klädda med rött tyg, gardinerna av
samma färg, men av indiskt muslin; »det hela mycket
raffinerat och feminint, som en elegant kvinnas boudoir.»
Under allt detta hade Balzac fattat sitt beslut att sätta i
verket en jätteplan, på vilken tanken redan förut uppstått
hos honom. Den gick ut på ingenting mindre än att
inarbeta de böcker han redan utgivit och dem han ytterligare
skulle utgiva till ett sammanhängande helt, en »uttömmande
skildring av det liv, såväl offentligt som enskilt, vilket
karaktäriserade det franska samhället under första hälften
av nittonde århundradet. Inom en väldig ram ville han
framställa hela det modärna Frankrike, dess institutioner,
dess utseende, dess 30 millioner människor; och den
sedeskildring, som Roms, Atens, Persiens och Indiens
historieskrivare försummat, skulle han lämna i en rad berättelser, vilka
skulle hoplänkas till ett monumentalt helt.
Då han en dag också kom på det klara med att denna
storslagna idé kunde förverkligas, förmådde han icke hålla sig
hemma, utan skyndade till sin syster. »Lyckönska mig!»
utropade han, i det han steg över tröskeln, »ty jag är helt
enkelt på väg att bli ett snille.» Och därpå skildrade han i
ivriga ordalag den kolossala planen för henne och hennes
man, sådan den tagit form hos honom. »Tänk, om det
lyckas!» jublade han. »Hur överlägset skulle jag inte
under arbetet på denna stora byggnad betrakta kritikens
beskyllningar! Jag gläder mig redan på förhand åt alla
närsyntas häpnad, då de få se, hur mur vid mur, våning på
våning reser sig! ...»
På detta sätt uppstod hans »Den mänskliga komedien»,
och nu hade han endast detta stora och originella mål för
ögonen. Arbetet på detsamma sjöd också såsom aldrig
förr. Dagsljuset på morgonen blev allt starkare, men
Balzac märkte det icke; gardinerna för fönstren höllos ständigt
2 Balzac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
