Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t8
nedrullade både dag och natt. Vanligen nedskrev han
ränningen till sin berättelse i ett. Ark efter ark
fylldes, och sålunda uppstod det första utkastet, vilket sällan
överskred 30 å 40 sidor. Efter någon tid återkom det från
sätteriet på väldiga pappersark med jättestora marginaler,
och nu började filandet och omskrivandet, överstrykningar
och rättelser, tillägg, noter, tecken och streck i ett
förfärande virrvarr, som gjorde sättarna förtvivlade. För varje
gång arken kommo tillbaka, hade de genom ändringar och
tillägg svällt ut allt mera, och då de för femte eller sjätte
gången återkommo genomsedda till sätteriet, hade sidorna
ökats till 150, 200 och mera. Klockan åtta på morgonen
kom den tjocka Flore upp med kaffe, som blivit ett behov
för Balzac — man sade icke utan skäl, att han levde av
50,000 koppar kaffe och dog av 50,000 koppar kaffe —
och därefter fortgick arbetet till klockan tolv, då han åt en
lätt frukost och åter drack kaffe. Klockan ett var han
redan i arbete, som fortsattes hela eftermiddagen till dess det
blev tid att spisa middag. Balzac tog sig därpå en timmes
ledighet till promenad eller bad eller mottog besök. Han
gick tidigt till sängs, redan klockan halv sju eller sju,
för att åter börja arbetet, då midnattsklockans tolv slag
hördes från tornuret på Val de Grace.
VII.
Vilken myllrande mångfald av förhållanden och personer
möter icke i Den mänskliga komedien, i vilken allt från de
mörkaste nattsidor i storstaden och de ljusskyggaste
existenser, samhällslivets parasiter och blodsugare, den
förnäma världens hemliga sorger, äregirighetens och
penningbegärets intriger, avunden, svartsjukan, hängivenheten,
med ett ord sagt alla mänskliga lidelser, fel, laster, brott och
förtjänster passera revy! Och huru levande stå icke alla
dessa personer för läsaren! Vilken kraft har icke Balzac
förlänat dem! Man känner som en gammal bekant varje
personnage i alla dess handlingar, i alla dess tankar, och
med vilken noggrannhet och styrka inpräglas han icke i
minnet och föreställningen! Och vilken illusion förmår han
icke skapa, liksom naturen oändligt detaljerad och oänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
