Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honoré de Balzac - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
VIII.
Sällan har en ensam skriftställare haft en sådan legion
motståndare, kritiker och belackare som Balzac. Redan
då han utgav Äktenskapets fysiologi och Amuletten
rackade kritikern Jules Janin ned på honom, och då han
vann sin process mot Revue de Paris, vars redaktör sänt
ett manuskript av Balzac till den ryska tidskriften Revue
de St. Petersbourg utan att anhålla om Balzacs tillstånd
och Balzac av detta skäl stämde redaktören och fick
domstolens utslag till sin fördel, höjdes ett tusenstämmigt tjut
av ursinne mot honom. Icke en tidning tog hans försvar,
och ingenting sparades för att förlöjliga, håna, nedsätta och
förtala honom; hela hans person, hans tillhörigheter, i
synnerhet hans stora käpp med guldkrycka, hans långa hår,
hans hemlighetsfulla bostad blevo föremål för gyckel och
förlöjligande. Hans författarskap formligen sönderslets,
och hans stil icke blott klandrades, utan förklarades rentav
icke vara franska.
Balzac fördrog emellertid med ganska stort jämnmod
skällsorden och hånet, men visade sig däremot känsligare
för kritiken. Slutligen blevo likväl anfallen för svåra, och
i juni 1836 kom ett ögonblick, då Paris förekom honom
outhärdligt. Han lämnade sin undangömda boning vid rue
des Batailles och reste till vänner i Touraine, där han skrev
sin bok Krossade illusioner. I denna bok skildrar han en
genompiskad skälm till kritiker Etienne Iyousteau, i vilken
en av hans värsta vedersakare Jules Janin ansåg sig, icke
utan skäl, porträtterad och fördenskull bestod boken en
nedgörande anmälan i Revue de Paris. »Boken kunde ha
verkat som en satir av Voltaire, om den icke saknat eld,
ande-rikhet, stil, intagande elakhet och allt i allt talang.» En
annan kritiker angrep hela den mänskliga komedien och
förklarade, att »Balzac icke skulle undgå det öde, som
väntade alla falska och skadliga talanger, nämligen att
glömmas och föraktas.» I skämttidningarna skildrades han som
en »glad munk i sin cell med flaskor och glas framför sig
och en kvinna i knä; han frukosterade tillsammans med
baronessor, åt middag med markiser och superade med
hertiginnor; han drömde sig till sina böcker i opiumrus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
