Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
»Vad det är skada, att den där unge mannen inte äger
en två eller tre miljoner, är det inte?»
»Är det någon så stor olycka? Det tror jag inte », svarade
hon. »Herr de Restaud har stor begåvning, kunskaper och
är omtyckt av den minister, hos vilken han är anställd.
Jag betvivlar alls inte, att han blir en framstående man.
Den där unge mannen skall förvärva så stor förmögenhet
han vill, så snart han fått en inflytelserik ställning.»
»Ja, visserligen, men om han redan vore rik?»
»Om han vore rik», sade Camille rodnande. »Ja, då
skulle alla de unga flickor, som äro här, kivas om honom »,
tillade hon, i det hon visade Derville på kadriljen.
»Och då skulle ni, fröken de Grandlieu», svarade
advokaten, »inte vara den enda han skulle kasta sina blickar på.
Därför rodnade ni! Ni finner behag i honom, är det inte
så? Se så, tala om ...»
Camille hade hastigt stigit upp.
»Hon älskar honom», tänkte Derville.
Från den dagen ägnade Camille advokaten en ovanlig
uppmärksamhet, då hon fann, att han gillade hennes tycke
för den unge greven Ernest de Restaud. Fastän hon
ingalunda var okunnig om den förbindelse, i vilken hennes
familj stod till Derville, hade hon hittills för honom haft
mera aktning än verklig vänskap och visat honom mera
artighet än värme; hennes sätt liksom även tonfallet i
hennes röst hade alltid låtit honom märka det avstånd, som
etiketten uppställde mellan dem.
Tacksamhet är en skuld, som barnen icke alltid övertaga
från föräldrarna med boets övriga inventarier.
»Vad jag skall berätta», sade Derville efter ett kort
uppehåll, »påminner mig om den enda romantiska
händelsen i mitt liv. Ni skrattar redan», återtog han, »då ni
får höra en advokat säga, att han haft en roman i sitt liv?
Men även jag har liksom alla andra varit tjugufem år,
och fastän så ung, fick jag redan skåda sällsamma saker.
Jag måste först omtala en personlighet, som ni
omöjligen kan känna. Det är fråga om en procentare.
Föreställ er ett blekt och visset ansikte, som jag önskade, att
akademien tilläte mig giva namnet månskensansikte? Det
liknade gammal, förbleknad och avnött förgyllning. Min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
