Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
själv ha mina vänner redan njutit allt, blivit mätta på allt
och kommit så långt, att de älska makten och penningen
endast för maktens och penningens egen skull.
Här, i det här rummet», sade han och visade på sin nakna
och kalla bostad, »ber den lidelsefullaste älskare, som låter
ett ord reta sig och drager värjan för ett uttryck, med
hopknäppta händer! Den högfärdigaste köpman eller över
sin skönhet mest fåfänga kvinna, den stoltaste militär, (
alla falla här till bönboken med raseriets eller sorgens tårar
i ögonen. Här bönfaller den berömdaste konstnären och
skriftställaren, vars namn är säkert om att gå till
eftervärlden. Här, med ett ord», tillade han och förde handen
till sin panna, »finnes den våg, i vilken arven och intressena
i Paris vägas.
Tror ni fortfarande, att inga njutningar finnas bakom
denna vita mask, som så ofta förvånat er?» sade han och
vände mot mig sitt bleka ansikte, vari något av silvrets
kalla glans tycktes återspegla sig.»
»Liksom bedövad återvände jag till mitt rum. Denne
lille hoptorkade gubbe hade blivit till något stort. Inför
mina häpna blickar hade han förvandlats till ett fantastiskt
väsen, till en personifikation av guldets makt. Livet och
människorna uppfyllde mig med fasa. Skall då alltings
förklaring och mål vara penningen? frågade jag mig. Jag
minnes, att jag somnade ganska sent. Runt omkring mig såg
jag högar av guld. Den vackra grevinnan sysselsatte mina
tankar. Jag måste till min skam bekänna, att hon helt och
hållet bortskymde bilden av den enkla och kyska varelse,
som invigts åt arbetet och obemärktheten. Men dagen
därpå framträdde den milda Jenny ur det töcken, som
åtföljde mitt uppvaknande, i hela sin skönhet och jag tänkte
endast på henne.»
»Behagar ni kanske ett glas sockervatten? » sade
vicom-tessen, i det hon avbröt Derville.
»Ja, gärna», svarade han.
»Men i allt det där ser jag ändå ingenting, som angår oss»,
sade fru de Grandlieu, i det hon ringde.
»Vid Sardanapalus!» utbrast Derville med sin favorited
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
