Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
»jag skali nog väcka fröken Camille, som är på god väg att
somna, då jag säger henne, att hennes lycka på sin tid
berodde av pappa Gobseck; men som den hedersmannen
dött i en ålder av åttionio år, skall herr de Restaud snart
komma i besittning av en vacker förmögenhet. Detta
fordrar emellertid sin förklaring. Vad Jenny Malvaut angår,
så känner ni henne, hon är min hustru!»
»Den stackars gossen», genmälde vicomtessen, »skulle
med sin vanliga öppenhet tillstå detta i tjugu personers
närvaro.»
»Jag skulle förkunna det för hela världsalltet», sade
advokaten. »
»Drick, drick, min käre Derville. Ni skall aldrig bli annat
än den lyckligaste och bästa av alla människor.»
»Jag lämnade er vid rue du Helder hos en grevinna»,
utropade onkeln, som lätt inslumrat och nu lyfte upp huvudet.
»Vad hade ni gjort av henne? »
»Några dagar efter mitt samtal med den gamle
holländaren, försvarade jag min disputation», återtog Derville,
»jag blev juris licentiat och därpå advokat. Det förtroende,
som den gamle girigbuken hyste till mig, ökades betydligt.
Han rådfrågade mig gratis om varjehanda kvistiga affärer,
i vilka han inlåtit sig på goda grunder, men vilka skulle
synts varje sakförare dåliga. Denne man, över vilken
ingen kunnat få det minsta välde, åhörde mina råd med
ett slags aktning. Det är sant, att detta emellertid alltid
bekom honom ganska bra.
Den dag, då jag slutligen utnämndes till förste skrivare vid
den byrå, där jag arbetat i tre år, lämnade jag huset vid
rue des Grès och flyttade till min chef, hos vilken jag hade
mat och husrum och hundrafemtio francs i månaden.
Det var en härlig dag! Då jag tog avsked av procentaren,
visade han mig varken vänskap eller missnöje och bad mig
inte ens besöka sig, han gav mig endast en av dessa
blickar, som hos honom tycktes, så att säga, förråda gåvan att
se i syne.
Omkring åtta dagar därefter erhöll jag ett besök av min
förra rumsgranne, som kom för att rådfråga mig i en ganska
kinkig affär, en expropriation. Han fortsatte sina
gratis-konsultationer så obesvärat som om han betalat mig för dem.
4 Balzac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
