Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
inte anade hur viktigt det var för pappa Gobseck att
sammanträffa med denna dandy.
Just då jag steg upp, inträdde herr de Trailles.
»Herr greve», sade jag efter de vanliga
artighetsbetygel-serna, »jag inser inte, att ni har något behov av mig för att
inställa er hos van Gobseck, den artigaste och älskvärdaste
av alla kapitalister. Han skall lämna er pengar, om han har
några till sitt förfogande, eller fastmer om ni erbjuder honom
tillräcklig säkerhet.»
»Min ärade herre», svarade han, »jag har inte minsta
tanke på att tvinga er göra mig en tjänst, även fast ni lovat
mig det.»
»Sardanapalus!» sade jag för mig själv, »skall jag låta den
där människan tro, att jag inte plägar hålla mina löften.»
f> »Jag hade den äran att i går säga er, att jag i en mycket
olämplig stund blivit oense med pappa Gobseck», fortsatte
han. »Men som knappt någon annan än han finnes i Paris,
som i en handvändning och till på köpet den första i
månaden kan anskaffa hundratusen francs, bad jag er försona
mig med honom. Men låt oss inte vidare tala om saken ...»
Herr de Trailles betraktade mig med en blick, som
betydde en artig förolämpning och beredde sig att gå.
»Jag är färdig att genast följa er», sade jag.
Då vi kommo till rue des Grès, såg sig dandyn omkring
med en uppmärksamhet och en oro, som väckte min
förvåning. Han bleknade, rodnade och gulnade om vartannat,
och på hans panna visade sig några svettdroppar, då han
fick se porten till det hus, där Gobseck bodde. I samma
ögonblick som vi stego ur hans kabriolett, körde en droska
in på rue des Grès. Den unge mannens skarpa blick lät
honom genast varsebli en kvinna, till hälften gömd i
droskan. Ett uttryck av nästan vild glädje upplivade hans
ansikte; han ropade an en liten gosse, som fick hålla hans
häst, och vi gingo upp till den gamle penningutlånaren.
»Herr Gobseck», sade jag, »jag för med mig en av mina
bästa vänner (som jag lika litet tror om gott som själva
djävulen», tillade jag i gubbens öra —). Enligt mitt
förmenande torde ni väl kunna visa honom tillmötesgående
(— efter vanlig ränta —) och hjälpa honom ur hans
förlägenhet (— om saken passar er).»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
