Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Herr de Trailles bugade sig för procentaren, satte sig och
antog för att åhöra honom en kurtisanaktig älskvärdhet,
som rentav skulle förtjusat er i sin gemena behagfullhet.
Min Gobseck förblev emellertid orörlig och känslolös på
sin stol vid kaminen, där han liknade Voltaires staty,
sådan man om aftonen ser densamma i peristylen till théåtre
franfais. Liksom för att hälsa lyfte han litet på den nötta
mössa, som täckte hans huvud, och visade ett litet stycke av
sin gula hjässa, som gjorde likheten med marmorstoden
ändå större.
»Endast för mina gamla beprövade kunder har jag
pengar», sade han.
»Är ni verkligen så ond därför att jag ruinerat mig hos
andra än hos er?» svarade greven skrattande.
»Ruinerat? » upprepade Gobseck ironiskt.
»Ni vill väl inte säga, att man inte kan ruinera en person,
som ingenting äger? Men jag trotsar er att i Paris finna ett
vackrare kapital än detta», utbrast den fashionabla
sprätten, i det han reste sig och svängde sig om på klacken.
Detta skämt, som tycktes innebära ett nästan djupt
allvar, {prslog emellertid inte till att beveka Gobseck.
»Är jag inte intim vän med Roquerolles, de Marsay,
Franchessini, de båda Vandenesse, Ajuda-Pinto, kort
sagt med alla unga män, som äro mest på modet i Paris?
Vid spelbordet är jag hälftenpart med en prins och ett
sändebud, som ni känner. Jag har mina inkomster från
London, Karlsbad, Baden, Bath, Spaa. Är inte detta den
mest lysande av alla industrier?»
»Sant!»
»Ni gör mig ju till en svamp, för tusan! och ni uppmuntrar
raig till att suga mig full i stora världen för att sedan i ett
kritiskt ögonblick kunna’ pressa ur mig. Men ni och era
likar äro också bara svampar — och en dag skall döden
också pressa ur er.»
»Möjligt.»
»Vad skulle det bli av er, om inga slösare funnes? Vi
höra ihop som själ och kropp.»
»Riktigt.»
»Seså, ett handslag, gamle pappa Gobseck, och var en
smula storsint... sant... möjligt... riktigt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
