Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
»Och varför inte? » frågade Gobseck.
»Varför? » upprepade jag och drog gubben in i
fönstersmygen för att tala sakta med honom. »Därför att denna kvinna
står under sin mans målsmanskap, skall återköpskontraktet
vara ogiltigt, och ni kan inte förebära någon okunnighet
om ett faktum, som bestyrkes av själva handlingen. Ni
skulle fördenskull nödgas svara för diamanterna, som
deponerats hos er och vilkas vikt, värde eller slipning måste
beskrivas. »
Gobseck avbröt mig med ett tecken av huvudet och vände
sig till de båda brottsliga.
»Han har rätt», sade han. »Allt är förändrat.
Attio-tusen francs kontant, och ni säljer diamantema åt mig»,
tillade han med sin tunna, tonlösa stämma. I fråga om
lösören gäller innehavandet lika mycket som
äganderätten. »
»Men ...» invände den unge mannen.
»Det är mitt sista ord», återtog Gobseck, i det han
återlämnade skrinet åt grevinnan. »Jag löper för stor risk.»
»Ni gjorde klokast i att kasta er till er makes fötter»,
sade jag sakta till henne.
Procentaren förstod sannolikt mina ord av mina läppars
rörelse och gav mig en skarp blick. Den unge mannens
ansikte blev likblekt. Grevinnan tvekade synbarligen.
Greven närmade sig henne, och fastän han talade mycket
sakta, hörde jag likväl hans ord:
»Farväl, älskade Anastasie och var lycklig. Jag skall
åtminstone på detta sätt i morgon vara kvitt mina
bekymmer.»
»Min herre!» utropade grevinnan plötsligt och vände sig
till Gobseck, »jag antar ert anbud.»
»Nå, äntligen!» svarade gubben. »Det är svårt att få er
till att bekänna kort; er biktfar torde nog ha ett grundligt
stycke arbete med den saken, vackra fru.»
Han undertecknade en anvisning på femtiotusen francs
att lyfta i banken och lämnade den åt grevinnan.
»Nu », sade han med ett leende, som ganska mycket liknade
Voltaires, »skall jag fylla summan med trettiotusen francs
i växlar, vilkas godhet inte kan bestridas mig. Det är
guld i tackor. Herr greven sade mig nyss: ’Mina växlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
