Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i
hänryckt gossen, »vilken glädje bereder du mig inte med din
förtegenhet! Aldrig ljuga och trofast stå vid sitt ord äro
två grundsatser, som man aldrig får glömma.»
»O! vad du är vacker, mamma! Du har aldrig ljugit, du!
det är jag säker på.»
»Någon gång, min älskade Ernest, har jag ljugit. Ja,
jag har svikit mitt ord under omständigheter, inför vilka
alla lagar upphävas. Hör mig, min Ernest, du är stor nog
och tillräckligt förståndig till att varsebli, att din far stöter
bort mig, inte vill veta av mina omsorger, och detta är inte
naturligt, ty du vet, huru varmt jag älskar honom.»
»Ja, mamma.»
»Mitt stackars barn», sade grevinnan gråtande, »denna
olycka är följden av illvilliga beskyllningar. Elaka
människor ha sökt skilja mig från din far för att tillfredsställa
sin girighet. De vilja beröva oss vår förmögenhet och
tillägna sig den. Om din far vore frisk, skulle den tvedräkt,
som finnes mellan oss, snart upphöra, han skulle höra mig,
och som han är god och kärleksfull, skulle han inse sin
villfarelse; men hans förnuft är rubbat, och den avoghet han
hyst mot mig, har blivit en fix idé, ett slags vansinne,
verkan av hans sjukdom. Den förkärlek din far har för dig är
ett nytt bevis på hans försvagade själsförmögenheter. Du
har aldrig, innan han blev sjuk, märkt, att han älskade
Pan-line och Georges mindre än dig. Allt är nyck hos honom.
Den ömhet han har till dig skulle kunna ingiva honom den
tanken att låta dig utföra hans befallningar. Om du
inte vill ruinera din familj, min älskade ängel, och inte se din
mor tigga sitt bröd som en fattig kvinna, måste du säga
henne allt...»
»Ah! Ah!» utbrast greven, som öppnat dörren och
plötsligt visade sig nästan naken, så utmärglad och köttlös som
ett skelett. Detta dova skrik gjorde ett fruktansvärt
intryck på grevinnan, som greps av en sådan skräck, att hon
inte förmådde röra sig. Hennes make var så blek och
mager, att han tycktes ha stigit ur graven.
»Ni har fyllt mitt liv med sorg, och nu vill ni också
förgifta min död, förvilla min son och göra honom till en
lastbar, dålig människa!» ropade han med rosslande stämma.
Grevinnan kastade sig till den döendes fötter, vilken li-
6 Balzac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
