Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
vets sista kvalfulla sinnesrörelse gjorde nästan hisklig att
skåda, och storgrät.
»Nåd! Nåd!» utropade hon.
»Har ni haft medlidande med mig? » frågade han. »Jag
lät er förstöra er förmögenhet, vill ni också förstöra min
och ruinera min son?»
»Nå väl, intet medlidande med mig, var oböjlig, men
barnen! Döm er änka att leva i ett kloster och jag skall lyda;
jag skall göra allt för att försona mina fel mot er, allt vad
ni behagar befalla mig; blott barnen bli lyckliga! Ah!
barnen! barnen!»
»Jag har bara ett barn», svarade greven och sträckte sin
köttlösa arm mot sin son.
»Förlåtelse! Ånger! Ånger... ropade grevinnan och
omfattade sin makes fuktiga fötter.
Snyftningarna hindrade henne tala, och otydliga,
osammanhängande ord, var allt, som hon förmådde få över sina
brännheta läppar.
»Efter vad ni sade åt Ernest, vågar ni tala om ånger!»
sade den döende, som stötte undan grevinnan med en
rörelse av sin fot. »Er beröring isar mig », tillade han med en
förfärande likgiltighet. »Ni har varit en dålig dotter, ni
har varit en dålig hustru, ni skall vara en dålig mor.»
Den olyckliga kvinnan sjönk vanmäktig till golvet. Den
döende släpade sig tillbaka till sin säng och lade sig åter.
Några timmar därefter förlorade han medvetandet.
Prästerna kommo för att ge honom sakramentet och sista
smörjeisen. Vid midnattstid utslocknade han. Förmiddagens
uppträde hade uttömt hans sista krafter.
Jag kom jämte pappa Gobseck vid midnatt. Tack vare
den rådande oordningen och förvirringen kunde vi komma in
i den lilla salongen, som låg utanför den dödes rum och där
vi funno de tre gråtande barnen under uppsikt av två
präster, som skulle vaka vid liket över natten. Ernest kom
emot oss och sade, att hans moder ville vara ensam i
grevens rum.
»Gå inte in», sade han med en beundransvärd
uttrycksfullhet i tonfall och åtbörd; »hon bedjer där inne!»
Gobseck skrattade med detta stumma skratt, som var
egendomligt för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
