Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Jag kände mig alltför rörd av de känslor, som avtecknade
sig i Ernests ansikte för att dela den giriges ironi. Då
gossen fann, att vi gingo mot dörren, ställde han sig framför
densamma, i det han utropade:
»Mamma, här äro två svartklädda herrar, som söka dig!»
Gobseck lyfte undan barnet som en fjäder och öppnade
dörren. Vilket skådespel visade sig inte för våra blickar!
En hisklig oordning rådde i rummet. Full av förtvivlan
med upplöst hår och glasartade ögon stod grevinnan
mållös av överraskning mitt ibland kringströdda
klädespersedlar, papper och nedrivna föremål av alla slag. En
fasansfull anblick, i dödens närvaro.
Greven hade knappt dragit sin sista suck, förrän hans
hustru brutit upp alla lådor i skrivbordet. Runt omkring
henne täcktes mattan av spillror, några möbler voro
sönderbrutna, portföljer och plånböcker sönderslitna; allting bar
märken efter hennes djärva händer. Om hennes sökande i
början varit fåfängt, läto hennes hållning och upprörda
sinnestillstånd mig antaga, att hon slutligen funnit det
hemlighetsfulla papperet. Jag kastade en blick på sängen,
och med den instinkt, som vanan vid affärer giver, förstod
jag vad som hänt. Grevens lik låg nästan på tvären i
sängen mot väggen och ansiktet på madrassen, föraktfullt
ditslängt som ett av de papperskonvolut, som lågo på golvet;
numera var även han inte mer än ett värdelöst omslag.
Hans stelnade och oböjliga lemmar gåvo honom något
groteskt ohyggligt.
Den döende hade tydligen gömt motförbindelsen under
sin huvudkudde, liksom för att skydda den för varje fara
ända till sin dödsstund. Grevinnan hade anat sin makes
tanke, som för övrigt tycktes uttryckt i hans sista åtbörd i
de krokiga fingrarnas krampaktiga sammandragning.
Kudden hade kastats nedanför sängen och bar ännu
avtrycket av grevinnans fot; vid hennes fötter, framför henne såg
jag ett papper förseglat på flera ställen med grevens vapen;
jag tog hastigt upp det och läste en utanskrift, som visade,
att innehåller skulle överlämnas till mig egenhändigt. Jag
betraktade grevinnan med den skarpa och stränga,
genomborrande blicken hos en domare, som förhör en brottsling.
Kaminens lågor förtärde papperen. Då grevinnan hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
