Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
oss komma hade hon kastat dem i elden i den föreställning,
som bibringats henne efter läsningen av de första raderna
till förmån för hennes barn, att hon förstörde ett testamente,
som berövade dem deras förmögenhet. Ett plågat samvete
och den ofrivilliga skräck, som ett brott inger dem, som begå
det, hade berövat henne all besinning. Då hon fann sig
överraskad, såg hon måhända i tankarna redan schavotten
och kände bödelns brännjärn. Med flämtande bröst
avvaktade hon våra första ord och stirrade på oss med
förstörd blick.
»Ah! min fru!», sade jag, i det jag ur elden drog ett stycke
papper, som lågorna ännu inte hunnit, »ni har ruinerat era
barn! Dessa papper voro deras besittningshandlingar.»
Hennes läppar rörde sig, men inte ett ljud kom över dem;
det såg nästan ut, som om hon skulle drabbas av ett
slaganfall.
»Ha! ha!» utbrast Gobseck, vars utrop gjorde samma
verkan på oss som gnisslandet av en kopparljusstake, som
drages över en marmorskiva.
Efter en stund vände sig gubben med lugn röst till mig:
»Vill ni måhända förmå fru grevinnan tro, att jag inte är
den rättmätige ägaren av de gods, herr greven sålt till mig?
Detta hus tillhör mig från denna stund.»
Om ett klubbslag plötsligt träffat mitt huvud skulle
detta orsakat mig mindre smärta och överraskning.
Grevinnan märkte den osäkra spörjande blick, jag gav procentaren.
»Herr!... Herr!...» sade hon utan att finna andra ord.
»Har ni ett fideikommiss?» frågade jag Gobseck.
»Möjligt.»
»Tänker ni begagna er av det brott fru grevinnan begått? »
»Riktigt.»
Jag lämnade rummet.
Grevinnan sjönk ned vid sin makes säng och grät heta
tårar.
Gobseck följde mig. Då vi kommo ut på gatan, skildes
jag från honom, men han kom efter mig, gav mig en av dessa
djupa blickar, med vilka han plägade utforska
människors hjärtan, och sade med sin flöjtlika stämma, som antog
en ovanligt gäll ton:
»Du tar dig för att sitta till doms över mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
