Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Han satte sig upp i sängen, hans ansikte gjorde ett så
skarpt avtryck på huvudkudden, som om det varit av
brons. Han sträckte ut sin magra hand på täcket, som han
drog i, liksom för att hålla sig rak. Han betraktade
eldstaden, som var lika kall som den metalliska blicken från
hans öga, och dog med hela sitt förstånd bevarat till sista
ögonblicket, i det han för portvakterskan, invaliden och mig
gav liksom en bild av dessa gamla uppmärksamma romare
som Lethière målat bakom konsulerna på sin tavla: Brutus’
barns död.
»Den där var minsann fräck som en gammal skälm till
infanterist!» sade invaliden på sitt soldatspråk.
I mina öron ljöd ännu den fantastiska uppräkningen av
de rikedomar, som den döende gjort, och min blick, som
följt hans, vilade på askhögen, vars storlek förvånade mig.
Jag tog eldtången, och då jag stack den i askan, stötte den
emot en hög guld och silver, sannolikt utgörande inkomsterna
under Gobsecks sjukdom, som hans svaghet hindrat
honom gömma eller hans misstroende förmått honom att
inte skicka till banken.
»Spring till fredsdomaren», sade jag till den gamle
invaliden, »så att sigillen snart kunna sättas på allting.»
Undrande över Gobsecks sista ord och vad
portvaktar-hustrun förut sagt mig, tog jag nycklarna till rummen i
första och andra våningen för att se efter vad som fanns i
dem. I det första rummet, som jag öppnade, erhöll jag
förklaringen på hans, såsom jag tyckte, meningslösa ord,
då jag fick se verkningarna av en girighet, för vilken intet
annat återstod än denna ologiska instinkt, som så många
girigbukar i provinsen visa. I rummet närmast intill det,
där Gobseck dog, funnos ruttnande matvaror, en hop
livsmedel av alla slag och till och med musslor, fiskar med långa
fenor och gälar, från vilka stanken var nära att kväva mig.
Överallt vimlade det av maskar och insekter.
Dessa skänker, som nyligen anlänt, stodo bland askar och
lådor av allehanda former och storlekar, tekistor,
kaffe-balar. På kaminskivan lågo i en soppskål av silver
meddelanden om ankomsten av varor, adresserade till honom i
Havre: bomullsbalar, sockerfat, romankaren, kaffe, indigo,
tobak, en hel basar av kolonialvaror! Rummet var full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
