Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Då den unge advokaten hörde sin klient uttrycka sig
med fullkomlig redighet och berätta så sannolika, ehuru
sällsamma förhållanden, sysselsatte han sig icke längre
med rättegångshandlingarna, stödde sin vänstra armbåge
mot bordet, vilade huvudet i handen och betraktade
uppmärksamt översten.
»Vet ni, herr överste », sade han, i det han avbröt dennes
berättelse, »att jag är juridisk rådgivare åt grevinnan
Ferrand, änka efter överste Chabert? »
»Min hustru! Ja, därför just har jag också efter hundra
fruktlösa försök hos lagkarlar, som nästan alla ansett mig
tokig, beslutat vända mig till er. Jag skall sedermera tala
om mina olyckor. Tillåt mig först redogöra för händelserna,
eller fastmer förklara, huru de torde ha inträffat än huru det
verkligen gått till. Mina omständigheter, som endast den
allsmäktige Guden känner, nödga mig att framställa flera
saker såsom blotta antaganden.
»Alltså, de sår, jag erhöll, framkallade sannolikt ett slags
stelkramp eller något liknande en sjukdom, som, efter vad
jag tror, kallas katalepsi. Hur skulle jag eljest kunna
begripa, att jag enligt krigets bruk berövats mina kläder och
kastats i soldatgropen av dem, som fått uppdraget att
begrava de döda? Tillåt mig här anföra ett förhållande, som
jag först lärt känna långt efter den händelse, som man nog
haft skäl att kalla min död.
»Då jag 1814 befann mig i Stuttgart, träffade jag
tillsammans med en person, som förut varit kvartermästare
vid mitt regemente. Denne hedersman var den ende, som
velat känna igen mig, och jag skall strax säga mera om
honom. Han förklarade, huru det kunnat komma sig, att
jag förblev vid liv, i det han omtalade, att i samma
stund, jag själv sårades, min häst erhöll ett skott i sidan.
Både häst och ryttare föllo således som ett par käglor.
Antingen jag föll till höger eller till vänster, skyddades jag
tydligen av hästens kropp, som bevarade mig från att
krossas under hästhovarna eller träffas av kulorna.
»Då jag återfick medvetandet, befann jag mig i en
belägenhet och i en atmosfär, varom jag inte skulle kunna ge er
någon föreställning, om jag också beskrev den till i morgon.
Den smula luft, jag inandades, var förpestad. Jag försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
