Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
röra mig, men fann intet utrymme. Då jag öppnade
ögonen, såg jag ingenting. Den knappa tillgången på luft var
den mest hotande omständigheten, som också tydligt
upplyste mig om min belägenhet. Jag förstod, att där jag
befann mig, skulle luften inte förnyas och att jag måste dö.
»Denna tanke förtog alldeles den känsla av obeskrivlig
smärta, som väckt mig till sans. Det klingade våldsamt i
mina öron. Jag hörde eller trodde mig höra — jag vill inte
ovillkorligen påstå något — suckar och kvidande från den
hop av lik, bland vilka jag låg. Ehuru mitt minne av dessa
stunder är ganska oredigt och mina intryck mycket osäkra,
tror jag mig likväl ännu mången natt höra denna kvävda
jämmer och detta, trots de ändå djupare lidanden, som jag
måste erfara och som förvirrat alla mina tankar! Det
fanns emellertid något, som var ändå värre än jämmern,
en tystnad, vars like jag ingenstädes funnit, en verklig
gravens tystnad.
»Då jag till slut lyfte upp händerna och med dem trevade
på de döde, fann jag ett tomrum mellan mitt huvud och
likhögen ovanför. Jag kunde sålunda bedöma det rum,
som lämnats mig av en slump, vars orsak jag inte kände.
Det ser ut som om det slarv eller den brådska, varmed man
kastat ned oss huller om buller, gjort, att två lik kommit
att ligga kors om varandra över mig, så att de bildat en
vinkel, liksom ett par kort, vilka ställas mot varandra av
ett barn, som bygger ett korthus.
»Då jag med största skyndsamhet, enär något dröjsmål
inte fick förekomma, kände mig för, stötte jag lyckligtvis
på en arm, som inte satt fast vid något, armen av en
Herkules! en bastant arm, som jag hade att tacka för min
räddning. Utan denna oförmodade hjälp, skulle jag ha
omkommit! Med ett raseri, som ni lätt förstår, började jag
bearbeta de lik, som skilde mig från det jordlager, man
sannolikt kastat över oss, jag säger oss, som om där funnits
levande! Jag arbetade med framgång, herr Derville,
eftersom jag nu är här. Men än i dag förstår jag inte, hur jag
kunde lyckas tränga igenom det täcke av kött, som bildade
en mur mellan mig och livet! Den hävstång, jag begagnade
med sådan skicklighet, förskaffade mig undan för undan
litet av den luft, som fanns mellan de lik, jag rubbade, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
