Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
vara överste Chabert. Minsann tyckte jag inte vid denna
tid, att mitt namn var obehagligt, och tidtals tycker jag
detsamma än i dag. Jag skulle inte vilja vara mig själv.
Medvetandet om mina rättigheter dödar mig. Om min
sjukdom berövat mig allt minne av min föregående
levnad, skulle jag varit lycklig! Jag skulle åter gått i
krigstjänst under något annat namn och vem vet? jag skulle
kanske blivit fältmarskalk i Österrike eller Ryssland.»
»Herr överste», sade advokaten, »ni vänder upp och ned
på alla mina föreställningar. Jag tror mig rent av drömma,
då jag åhör er. Var av den godheten och låt oss göra ett
litet uppehåll.»
»Ni är», sade översten melankoliskt, »den enda person,
som åhört mig med tålamod. Ingen lagkarl har velat
förskottera mig tio napoleond’orer för att från Tyskland få
hit de handlingar, som behövas för att börja min process ...»
»Vilken process?» frågade advokaten, som glömde sin
klients smärtsamma belägenhet, medan han åhörde
berättelsen om hans genomgångna lidanden.
»Men, herr Derville, är inte grevinnan Ferrand min
hustru? Hon uppbär trettiotusen livrés i ränta, som
tillhöra mig, och vill inte ge mig två styver. Då jag säger
detta till advokaterna, till förståndiga personer; då jag,
tiggaren, föreslår att processa mot en greve och en grevinna,
då jag, som anses död, gör invändningar mot en dödsattest,
ett äktenskapsbevis och dopsedlar, visa de ut mig, alltefter
sin karaktär, med denna kalla hövlighet, som ni såväl vet
att använda för att befria er från en olycklig, eller brutalt,
såsom folk, vilka tro sig ha att göra med en ränksmidare
eller galning. Jag har varit begraven under de döda, men
nu är jag begraven under de levande, under intyg, fakta,
under hela samhället, som åter vill ha mig under jorden!»
»Var så god och fortsätt nu, herr överste », sade advokaten.
»Var så god!» utbrast den olycklige gubben och fattade
den unge mannens hand, »det är det första artiga ord jag
hört se’n...»
Översten grät. Tacksamheten kvävde hans stämma.
Den genomträngande och obeskrivliga vältalighet, som
ligger i blicken, i åtbörden, i själva tystnaden, övertygade
Derville och väckte hans djupa medlidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
