Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1X2
»Hör på, herr överste», sade han, »jag har i afton på spel
vunnit trehundra francs; jag kan ganska väl använda
hälften av denna summa till en människas lycka. Jag skall
börja att med iver påskynda de efterforskningar, som
krävas, för att förskaffa er de handlingar, om vilka ni talar;
till dess att de anlända skall jag ge er hundra sous om
dagen. Om ni är överste Chabert, måste ni för lånets
obetydlighet ursäkta en ung man, som har att göra sig en
förmögenhet. Fortsätt.»
Den föregivne översten förhöll sig ett ögonblick alldeles
orörlig av häpnad; hans ytterliga olycka hade sannolikt
hos honom förstört all tro på något. Om han ännu
åstundade sin militära rang, sin förmögenhet, sig själv, var detta
måhända för att lyda den oförklarliga åtrå, som gror i varje
människohjärta och vilken vi ha att tacka för alkemisternas
undersökningar, ärelystnaden, astronomiens och fysikens
uppgifter, kort sagt allt, som driver människan till att
förstora sig och växa, i det hon mångfaldigar sig genom
handling eller idéer. Jaget var i hans tanke endast något
underordnat, liksom triumfens fåfänga eller vinstens nöje blir
dyrbarare för vadhållaren än själva föremålet för vadet.
Den unge advokatens ord blevo fördenskull liksom till
ett under för den stackars mannen, som i tio års tid blivit
tillbakastött av sin hustru, av rättvisan, av hela samhället.
Tänk att hos en advokat få de tio guldmynt, vilka så länge
förvägrats honom av så många personer och på så många
sätt! Översten liknade den damen, som haft feber i femton
år och trodde sig ha fått en annan sjukdom, då hon
tillfrisknade. Det finnes lyckokast, på vilka man icke mera
tror; då de komma, förhålla de sig som åskan och förbränna.
Den stackars mannens tacksamhet var också alltför livlig
för att han skulle kunna uttrycka densamma, den skulle
ha synts ytliga personer kall, men Derville anade
redligheten i denna häpna tystnad.. En skälm skulle nog haft
talförmågan. , ^
»Var var det jag var?» frågade översten med den naiva
oskulden hos ett barn eller en soldat; ty något av barn
finnes ofta hos den verklige soldaten liksom, i synnerhet i
Frankrike, hos barnet nästan alltid något av soldaten.
»I Stuttgart. Ni kom ut ur fängelset», svarade advokaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
