Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
»Känner ni min hustru? » frågade översten.
»Ja», svarade Derville med en böjning på huvudet.
»Hurudan är hon?»
»Alltjämt förtjusande.»
Gubben gjorde ett tecken med handen och tycktes svälja
någon hemlig smärta med den allvarliga och högtidliga
undergivenhet, som utmärker personer, vilka prövats i
slagfältets blod och eld.
»Herr Derville», sade han med ett slags glädtighet, ty
nu andades åter den stackars översten, steg för andra gången
upp ur graven och smälte ett snölager, som icke lika lätt
upplöste sig som det, vilket förut isat hans huvud, och
insöp luften, som om han lämnade en fängelsehåla. »Herr
Derville», sade han, »om jag varit en vacker karl, skulle
ingen av mina olyckor hänt mig. Kvinnorna tro männen,
då de proppa dem fulla med sitt prat om kärlek. Då komma
de, svansa omkring en, putsa och pryda sig på alla sätt,
intrigera, bedyra både vad som är sant och inte sant, röra
upp himmel och jord för den, som behagar dem. Men
Jag hade ett ansikte som en likpsalm, kläder som en
landstrykare, liknade mera en eskimå än en fransman, fastän
jag 1799 ansetts som en av de vackraste sprättarna, jag
Chabert, kejsardömets greve!
»Samma dag man körde ut mig på gatan som en hund,
mötte jag den kvartermästare, jag redan omtalat. Kamraten
hette Boutin. Den stackars saten och jag utgjorde just
det vackraste par krakar jag någonsin sett. Jag fick se
honom på promenaden; men om jag kände igen honom, så var
det honom alldeles omöjligt att känna igen mig eller ens
ana vem jag var. Vi gingo in på en krog, och då jag där
nämnde mitt namn och sade vem jag var, öppnade Boutin
munnen till ett gapskratt som en mörsare, vilken springer
sönder. Den munterheten, herr Derville, orsakade mig den
djupaste grämelse! Den visade mig osminkat alla de
förändringar, jag undergått. Jag var således oigenkännlig
för den anspråkslösaste och tacksammaste av mina vänner!
Jag hade en gång räddat Boutins liv, men det var endast
en vedergällning, jag var skyldig honom. Jag skall inte
uppehålla er huru han gjorde mig den tjänsten.
Uppträdet ägde rum i Italien, i Ravenna. Det var för övrigt
8 Balzac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
