Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
förstå något av rättsaker, förfärades han av denna
oförutsedda strid.
Under Dervilles överläggning med översten hade flera
gånger bakom en av inkörsportens pelare framskymtat
ansiktet hos en person, som stod ute på gatan för att
avvakta Dervilles bortgång och som nu närmade sig honom, då
han kom ut. Det var en gammal man, iklädd en blå jacka
och ett veckat vitt förkläde, sådant bryggare plägade bära.
På huvudet hade han en mössa av utterskinn;
kindkno-torna i hans bruna, magra, fårade och väderbitna ansikte
voro högröda av överansträngning och släp.
»Förlåt, min herre», sade mannen till Derville och tog
honom i armen för att kvarhålla honom, »om jag tar mig
den friheten att tilltala er; men då jag såg er, trodde jag
strax, att ni var en vän till vår general.»
»Än se’n», sade Derville, »varför intresserar ni er för
honom? Vem är ni? » tillade advokaten misstroget.
»Jag är Louis Vergniaud», svarade han. »Jag skulle
vilja säga er ett par ord.»
»Är det ni, som hyst greve Chabert, såsom han har det? »
»Förlåt, ursäkta, min herre, men han har det bästa
rummet. Jag skulle ha givit honom mitt eget, om jag också
haft blott detta; jag skulle ha legat i stallet. En man, som
lidit såsom han gjort, som lärt mina grabbar läsa. en general,
en egyptier, den första löjtnant, under vilken jag tjänade ...
skulle inte han fått det! Han har emellertid det bästa
rummet. Jag har delat allt vad jag haft med honom.
Olyckligtvis har det inte varit mycket: litet bröd, mjölk,
några ägg; men i krig får man vänja sig! Det har skett av
gott hjärta. Men han har förargat oss!»
»Han? »
»Ja, min herre, förargat oss, det är just rätta ordet. Jag
har övertagit en rörelse, som överstiger mina krafter, det
såg han nog. Det gjorde honom ledsen och han skötte
hästen! Jag sade till honom: ’Men, min general?’ —
’Dumheter!’ sade han, ’jag vill inte vara här som en odåga och
har länge kunnat konsten att sköta hästar!’ Jag hade
sålunda för att betala mitt kostall utställt en växel till en viss
Grados — känner ni honom kanske? »
9 Balzac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
