Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
»Kära barn», sade översten och tog hennes händer, »jag
har beslutat helt och hållet offra mig för er lycka...»
»Det är omöjligt utropade hon konvulsiviskt. »Betänk,
att ni då måste avstå från ert jag och på ett laggiltigt
sätt...»
»Jaså», sade översten, »mitt ord är således inte
tillräckligt? »
Ordet laggiltigt träffade gubbens hjärta och väckte
ofrivilliga misstankar. Han gav sin hustru en blick, som kom
henne att rodna och slå ned ögonen; han befarade, att han
skulle nödgas förakta henne. Grevinnan fruktade, att hon
utmanat den obändiga skamkänslan och stränga
rättskaf-fensheten hos en man, vars storslagna karaktär och
medfödda framstående dygder hon väl kände. Om också dessa
dolda tankar utbrett några moln på deras pannor,
återställdes emellertid snart harmonien mellan dem. Detta
tillgick sålunda. Ett barnskrik hördes på avstånd.
»Jules, låt din syster vara i fred!» ropade grevinnan.
»Vad! Äro era barn här? » sade översten.
»Ja, men jag har förbjudit dem att besvära er.»
Den gamla soldaten förstod den kvinnliga finkänslighet
och takt, varom detta vackra förfarande vittnade, och tog
grevinnans hand, som han kysste.
»Låt dem komma hit», sade han.
Den lilla flickan kom springande för att beklaga sig över
sin bror.
»Mamma!»
»Mamma!»
»Det är han, som ...»
»Det är hon...»
De sträckte händerna mot modern och de båda
barnarösterna blandade sig. Det var en lika plötslig som
förtjusande tavla.
»Stackars barn!» utbrast grevinnan och kunde icke
återhålla sina tårar; »man måste lämna dem; vem skall domstolen
tillerkänna dem? Man delar inte en moders hjärta, jag
vill behålla dem, jag!»
»Är det ni, som narrar mamma gråta!» sade Jules och gav
översten en vredgad blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
