Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överste Chabert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
»Det finnes ändå människor, som på min ära äro alltför
dumma. De äro inte ens värda sin dopsedel! Man må
vara ädelmodig, människovänlig, filantropisk och advokat
till på köpet och låter ändå lura sig! Den här historien
kostar mig mer än två tusen francs.»
Någon tid efter det Derville erhållit detta brev, sökte
han i justitiepalatset en advokat, med vilken han ville
tala och som för tillfället förde ett mål inför
polisdomstolen. Slumpen ville, att Derville inträdde på sjätte
avdelningen just som presidenten dömde en lösdrivare, en viss
Hyacinthe, till två månaders fängelse och förordnade, att
han därefter skulle föras till fattighuset i Saint-Denis, vilket
enligt polisprefektens rättsuppfattning betydde livstids
fängelse.
Då Derville hörde namnet Hyacinthe, såg han närmare
på delinkventen, som mellan två gendarmer satt på de
anklagades bänk, och igenkände i den dömde sin falske överste
Chabert. Den gamle soldaten var lugn, orörlig, nästan
frånvarande. Trots sina trasor och det elände, som
avtecknade sig i hans drag, bevarade han likväl en ädel stolthet.
Hans blick hade ett uttryck av stoicism, som en domare
icke kunnat undgå att märka; men så snart en människa
faller i rättvisans händer, är hon icke längre en moralisk
varelse, utan endast en rätts- och sakfråga, liksom hon för
statistiken blir en siffra.
Då den gamle soldaten utfördes till registreringsrummet
för att sedermera med ett antal lösdrivare, som också
blivit dömda, sändas i väg, begagnade sig Derville av sin
rätt att i egenskap av advokat inträda överallt i palatset
till att följa honom till det rum, där de dömde
antecknades, och betraktade honom några ögonblick jämte de
nyfikna tuggare, bland vilka han befann sig.
Förmaket till registreringsrummet erbjöd vid detta
tillfälle en av dessa anblickar, som olyckligtvis varken
lagstiftare eller filantroper eller målare eller skriftställare
studera. Som alla rättsknepens laboratorier är detta
förmak ett mörkt och stinkande rum, vars väggar skyddas av
en träbänk, som svärtats av de olyckliga, vilka ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
