Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Som är till för att förmedla bekantskapen mellan läsaren och den hedervärde potatishandlar Gobsman på Söder, ge en inblick i hans liv som familjefar, människa och affärsman, teckna vidden och arten av hans fina umgänge och slutligen för läsaren framställa nödvändigheten av att skaffa sig en orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stån, såsom sillkungar, fläskkungar, och där är
sannerligen alltså gott om kungar på denna lilla fläck,
alltifrån den i Fyrkanten såsom primus inter pares,
om det så får sägas!
Ja, så hade åren gått, gubben hade blivit vit,
barnen stora, odh Gobsman klappade sin lilla runda,
trygga, brunögda hustru på axeln och sade:
— Jag tror ... eller vad säger du, gumma lilla ? ...
jag tror, vi få vara nöjda! Va?
— Skulle välan det, ja! sa gumman. Skulle välan
det! En kunde rent tycke, att en vore liksom lite
herrskap!
Då gnuggade gubben händerna, ty han hade blivit
ganska självmedveten på gamla dar.
— Just det, ja, gumma lilla! sa han. Just det, ja!
Just det!
Och allt var frid och fröjd.
§ 2.
Kom så en nyårsafton, och det var för resten
nyårsaftonen år 1906. Gubben var då nyss fyllda
sextiotre år. Det är, som du nog vet, vördade läsare,
en farlig ålder, då människor gärna dö, men gubben,
han var inte död, han, utan han levde och det i allra
högsta grad. Han hade själv korkat upp vin till
mid-dan och var nyter som aldrig den.
Ute över Stockholm snöade det, men i det lilla
bruna stenhuset hade Gobsmans främmande, och det
var därför gubben korkat upp vin. Ty det var fint
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
