Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Som är till för att förmedla bekantskapen mellan läsaren och den hedervärde potatishandlar Gobsman på Söder, ge en inblick i hans liv som familjefar, människa och affärsman, teckna vidden och arten av hans fina umgänge och slutligen för läsaren framställa nödvändigheten av att skaffa sig en orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ty en von Kahge är och förblir jag intill bleka
döden! sa gumman och såg ut att hacka spenat med.
Hon hade alltså aldrig haft vare sig ungdom,
pengar eller skönhet. Men något annat, som inte är
så dumt. Ett gott huvud. Det hade gumman.
Det gjorde, att hon såg fullkomligt klart och kallt
på den värld hon levde i. Hon kände precis sitt eget
värde och Polvianders värde, systerns och hennes
mans, Gobsmans och hela Stockholms. Hon visste,
att potatishandlarn var en potatishandlare och inte
en kammarherre, och detta faktum hade hon
accepterat, hon visste, att han levde bland bönder och
skeppare, att han själv var en bonde i själ och hjärta
utan minsta kultur eller tradition, fritt i luften
svävande och nästan utanför samhället, som han
ogenerat bedrog vid varje tillfälle, som erbjöd sig; hon
visste, att sonen i huset var en hygglig pratmakare,
som jobbade med sådana herrar som löjtnant
Clifford, den store bankdirektör Orsoaffs bulvan, och
den uppåtgående finansstjärnan Ernst Krackman,
att dottern i huset levde ett glatt liv bland sina
artister, att gumman var en piga — det är ett fult ord,
men hennes nåd tänkte kallt! — hon visste
överhuvudtaget allt, av den enkla orsaken att hon
tillhörde dessa tusen gummor i Stockholm, som genom
varandra och bekanta och bekantas bekanta spinna
ett marconinät över stån, där allt, som händer,
uppfångas; och allt detta besåg hon från den absolut
oantastliga höjd, där hon, tack vare sin börd, kände
och visste, att hon stod. Därför kunde hon utan
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
