Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Potatishandlarns dröm och uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte de med anse mig för... det är tänkbart, det,
ser du... för en dräng! Vem vet? Tnu! Vem vet?
— Du är tokuger, Gobsman! Du är rent
toku-ger! Det är sanning, det!
— Men, om jag dör nu då, gumma lilla, om jag
dör nu! fortsatte gubben. Och du ska få se, att jag
blir inte gammal! Jag känner det! Det gör jag! Just
det! Om jag hade dött nu, i natt, tror du någon
skulle minnas mig om tio år, då ? Tnu!
Gubben böjde sig intill gummans öra och klappade
hennes hand.
— Inte en, gumma lilla! Inte en! De togo, vad
jag arbetat ihop! Men jag var, som jag aldrig hade
varit, jag!
Just så långt hade gubben Gobsman kommit i sina
livs- och dödsbetraktelser denna nyårsnatt, då
syskonen Gobsmans släde stannade utanför porten. Och
gubben hörde bjällrorna och lystrade till.
— Se där, gumma lilla! sa han. Se, där ha vi
Karl nu! Och va kan klockan vara ? Få se ? Fem! Är
det tid att komma hem det, tycker du ? Tänk, om du
skulle ta och be honom komma in! Hit till mig. Så
jag fick tala lite med honom. Och fråga, om han
verkligen tycker, det är riktigt att komma hem så
sent. Tnu!
Men det förtröt gumman.
— Att du aldrig ska ha någen ringeste försyn för
andre, Gobsman, sa hon, utan bare tänke på dig
själver. Kan inte gossen få vile nu, då han är hemme
så sent! Nog hinn du välan tale med honom i morgon.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
