Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Angående samtalet mellan gubben Gobsman och hans barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i livet. Och det var en konst, som han var mästare
i, på sitt sätt.
— God morgon, mina vänner! sa han alltså
fryntligt. Det var trevligt att få se er tillsammans. Jag
trodde bara, jag skulle få se Karl, jag! Men vad vet
man här i världen ? Vad vet man ? Det är inte mycket
det, kära vänner. Inte visste jag till exempel, att
Jenny brukade använda min päls om nätterna!
— Hur vet pappa, att jag använder den om
nätterna? frågade den lilla damen.
— Det förmodar jag bara, lilla Jenny! Det
förmodar jag. Men nu ska ni berätta lite, vad ni ha
gjort på nyårsnatten. I fina världen! För dit hör ju
ni, mina vänner! Ni hör ju dit, ni! Och vi gamla
få väl höra lite nu? Inte sant? Ha ni haft roligt?
— Kolossalt, kära pappa! svarade Karl strax.
Först åt vi middag ...
— På Grand Hotell? Tnu!
— På Grand, ja! Tänk, ändå, vad man kan ha
roligt här i Stockholm, bara man är förnuftig! Va ?
En liten middag på Grand! Och den var väldigt,
kolossalt splendid. Sen drack vi kaffe på enskilt rum
och spelte lite kort... ja, jag vann för resten ...
och sen satt vi och pratade! Det var bara löjtnant
Clifford, bankir Kruckman och jag till sist! Väldigt
hyggliga karlar, vet pappa!
— Ja, vi hade Polvianders, vi...
— Och jungfru Malin var sig lik?
Det var Karl Gobsmans smeknamn på hennes nåd.
Se, han tyckte så mycket om henne.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
