Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Som innehåller berättelsen om en stor dag i grosshandlar Pappelmans och den hittills betydelsefullaste i löjtnant Karl Gobsmans liv samt i övrigt bör läsas med stor uppmärksamhet av alla rika söner, vilka därav kunna lära, att de göra bäst, om de aldrig söka utforska sina pappors antecedentia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, nu anhåller jag, sa han, att pappa säger
antingen ja eller nej! För nu vill jag ha besked!
Då tittade gubben på honom och smålog och
snurrade med tummarna på magen.
— Jag födde mig själv, jag! sa han. Jag födde
mig själv, jag!
— Gott! sa Karl. Det kan jag göra, också!
Farväl!
Och därmed gjorde han helt om och gick upp på
sitt rum. Men gubben gnuggade händerna,
klappade hustrun på axeln och viskade:
— Det är just det vi ska se nu, gumma lilla! Det
är just det vi ska se! Och tänk vad det ska bli roligt!
Tnu!
Så hade han hämnats, för att han inte fått vara
gentleman!
Och det var första akten i denna dags
tragi-komedi!
§ 2.
Ty det var av ödet bestämt, att denna nyårsdag,
vars inledning vi nu bevittnat, skulle bli en stor och
betydelsefull dag i familjen Gobsmans liv. Men tills
vidare var ju allting lugnt, på det hela taget.
Potatishandlarn ställde sig efter frukosten, nöjd
som en gud, mittpå salsgolvet och trummade med
fingrarna, tittade på klockan och sa:
— Vi ska väl ha vännen Pappelman här nu när
som helst, tnu, gumma lilla!
— Ska välan det, ja! sa gumman.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
