Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Som innehåller berättelsen om en stor dag i grosshandlar Pappelmans och den hittills betydelsefullaste i löjtnant Karl Gobsmans liv samt i övrigt bör läsas med stor uppmärksamhet av alla rika söner, vilka därav kunna lära, att de göra bäst, om de aldrig söka utforska sina pappors antecedentia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra i ryggen, som om båda strånglat av skratt åt
denna kolossala humbug, och äntligen chasserade då
gubben som en trana ut i tamburen.
Nu ville ödet, som jag ovan talat om, att just i
samma stund kom Karl ner från vinden för att ta
sina ytterkläder och gå ut. Han var mörk som en
gammal spis i ansiktet.
— Är du arger på far, Karl? sa gumman, ty för
gubben Pappelman generade man sig inte. Du ser så
mörker ut!
— Ja, det är jag! svarade Karl. Se god dag,
grosshandlarn! Det var trevligt att se grosshandlarns
glada ansikte! Gott nytt år!
— Jag önskar löjtnanten detsamma! Hur står det
till, annars? Är det inte riktigt bra? Hm?
— Si, goe grosshandlarn, övertog gumman
svaromålet, Karl var inte snäller mot far i natt, då han
kom hem!
— Jaså! Jaså! Hm! Hm!
— Ja men, herregud...
— Hm! Håsch! Ahåm! Hm! Hm! Ho! hostade
gubben, vilken levde på en sådan fruktan, att han
mådde illa, bara han påmindes om Guds existens,
ett egendomligt fenomen.
— ... förlåt, grosshandlarn, jag ville inte såra!
Men, kära mamma, vad kallade han Jenny?
— Tnu! Tnu! sa Gobsman, som stod med
händerna i kors på magen och njöt som från en
potatisolymp av små människors larm och oro.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>