Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Som innehåller berättelsen om en stor dag i grosshandlar Pappelmans och den hittills betydelsefullaste i löjtnant Karl Gobsmans liv samt i övrigt bör läsas med stor uppmärksamhet av alla rika söner, vilka därav kunna lära, att de göra bäst, om de aldrig söka utforska sina pappors antecedentia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi ska tala lite nu! Vi ska tala lite nu, Lisa!
sa gubben.
Och gumman stod bakom med händerna lagda
på stället vila över magen.
— Grosshandlarn har varit så vänlig alla andra
nyårsdagar, men jag har fått höra något i år, så
grosshandlarn ska inte vara vänlig mera, nu!
— Tnu! sa gubben. Har hon fått höra ? Va då ?
— Jag är inte densamma, som lyssnar,
grosshandlarn, svarade Lisa, men när jag ömsade
tallrikar efter gröten i dag vid frukosten, så sa
löjtnanten, just som jag var i dörren, för den var inte
stängd, att jag passar inte här i huset och nyser
bara i maten, så herrskapet kan nog inte använda
mig mera! Jag klagar inte på...
— Hör nu, Lisa! sa gubben och klappade henne.
Lisa stannar! Det är tydligt, det! Det är alldeles
tydligt, det! Tnu! För si, löjtnanten flyttar, han!
I stället! Och fröken Jenny! Båda två flyttar!
— Men va i allanste dar! hördes nu gumman
ropa.
Där stod gubben mittpå golvet, och på var sin
sida hade han en kvinna med vitt uppspärrade ögon.
Men han skulle inte varit den han var, om han inte
lugnat dem båda, och det gick, som det måste gå.
Med andra ord, Lisa stannade.
Sen gingo gubben och gumman in, och de hade
ett långt samtal, och när det var slut, åto de middag,
och gubben drack vin.
Sen sa han:
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
