Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET.
Som är ganska sublimt.
§ i.
När Jenny och Tornister Boman träffades på
nyårsmorgonen vid Pontonbryggan, ångade det av
Strömmen och de gamla Skeppsbrofasaderna sågo
ut som inbitna krogkunder i ansiktet, det stod busar
på kajen och huttrade och spottade i vattnet, och
Skeppsbron erbjöd alltså, om jag skall uttrycka mig
kort, alla de kännetecken, som voro erforderliga, för
att man skulle känna ända in i själen, att det var
och, efter allt att döma, i än högre grad skulle bli
en bister vinterdag med nio tiondelar grått och en
tiondel sol.
När Jenny kom, stod Tornister och tittade ut
över vattnet. Han erbjöd en högst intressant anblick.
Han var nämligen, som jag redan sagt, orimligt lång,
och nu var han dessutom iförd en påfallande kort
röck med uppslagen krage, en vintermössa, som gick
ner till denna, och så stack det ut en kolossal, röd
näsa alldeles som ett horn mittemellan mössan och
kragen fram. Byxorna voro uppvikta, och skorna
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
