Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut att ha det. Ur detta bastanta underrede sköt en
smal stängel och bar längst upp ett litet nickande,
vickande, livligt fågelhuvud på en hals så smal, som
om grevinnan varit vegetarian och levt av en
krak-mandel om dagen. Men ögonen voro stora, livliga
och strålade som ett par mystiska ädelstenar ur
ansiktets grå och förvittrade ruin. Och så använde
grevinnan löständer, det var hennes enda likhet
med gumman Polviander. Ty under det denna levde
med kropp, själ och alla sinnen i den här världen,
så levde grevinnan Mac Lean med alltsammans i en
vida högre. Hon var därför också alltid på gott
humör, ty hon såg just inte mycket efter det, som
andra syssla med; hon såg bara ljus och härlighet
och det, som var sublimt. Människor i allmänhet
finna inte världen vidare sublim nuförtiden, men
att det uteslutande är deras eget fel, det visade
grevinnan, och hon var så nöjd med allt, att hon inte
ens som systern brydde sig om att vara stolt över
sina anor, hon lyfte sig högre, hon var, om jag så
får säga, hjärtligt stolt över Gud, precis som om
hon skulle ha sett honom, då han var liten, och
tyckt, att han gjort det riktigt utmärkt med åren.
Det enda bekymmer hon ibland kunde ha var för
grevens frälsning, och den var verkligen, såvitt man
kan döma i sådana ting, lite kinkig.
Greven var nämligen eremit. Det låter visserligen
lovande nog ur frälsningssynpunkt, men han hade
tyvärr varit en utpräglad syndare i all sin dar och
var ingen helig eremit utan tvärtom en blandning
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
