Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Yyyh! sa han. Res in till potatishandlarn,
grevinnan! Res in till potatishandlarn! Yyyh! Yyyh!
Så gjorde han honnör med ett finger och försvann
med sin stelbenta tax. Han trivdes alldeles utmärkt
ensam, på honom gick aldrig någon nöd, och sådana
äro många grevar i Sverige och många andra med.
Och grevinnan såg med de stora ögonen på
honom.
— Hur ska det gå med greven? ropade hon
högt över honom, ty hon var vid pass dubbelt så
lång som han.
— Yyyh! sa greven nere vid marken. Det slutar
nog i helvetet, grevinnan! Det slutar nog i helvetet!
Det är det enda ställe, där jag passar. Nästa gång!
Yyyh!
Då ruskade grevinnan på fågelhuvut ett tag, men
strax tog det sublima överhanden, och så voro båda
alldeles nöjda och belåtna, var och en med sina
utsikter.
Men någon måste grevinnan ha att dela det
sublima med, och greven var ju inte vidare lämplig.
Ödet hade emellertid varit vänligt, och kunde det
vara annat mot en så förtjusande gammal dam; det
hade till grevinnans skugga skänkt henne Baalach.
Dock bör sägas, att det var samma förhållande
mellan grevinnan och Baalach som mellan Don
Quijote och Sancho Panza; Baalach slogs aldrig
med sublimitetens väderkvarnar, hon följde endast
lugnt som vapendragare och njöt färdernas
matsäck av förströelser och skilde sig från den klas-
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
