Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de lyckligt och väl bärgats in i salongen,
mottogos de av grevinnan med ivriga handrörelser.
— Så där, ja, kära Jenny, nu är dörren stängd,
och nu får du lov att föreställa din långe kavaljer!
Är det kanske rentav en adoratör? ropade hon med
ljudlig stämma.
— Det är en kamrat, grevinnan, herr Tornister
Boman, porträttmålare! Och landskapsmålare!
— Å nej! Så intressant! ropade grevinnan och
slog sig på knäna. En porträttmålare! Som är så
sällsynt i våra dar! Har jag sett någon av herr
Bomans expositioner, kära Jenny?
— Nej, han har inte haft någon ännu!
— Men han ska väl ha, kära du? Han ska väl
ha? Och då ska du skaffa oss inträdeskort!
Tornister hade nu lyckats få sitt ansikte i ordning
och såg ut som en statsman, när han svarade, med
håret ner i ögonen, vilket var olikheten med en
statsman:
— Jag ska ha en finfin utställning i vår, och om
grevinnan vill, så kan jag måla grevinnans porträtt
till den!
— Ä nej, vad din kavaljer är för en sympatisk
man, kära Jenny! Önskar herr Boman verkligen
måla mitt porträtt? Gratis?
— Vi kan ju säga mat och husrum, om inte
grevinnan tycker det blir för mycket! svarade
Tornister och gned sin stora näsa, som han alltid gjorde,
då han inledde affärer.
Grevinnan fäktade.
IIO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
