Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ögon så stora, en min så allvarlig, som om hon
lyssnat till sfärernas harmoni, ljudande mycket svagt
och på stort avstånd.
— Nu är det framme! sa hon med ens och såg
högst förnöjd ut samt satte sig.
Biffsteken kom, ölet kom, grevinnan tog senap
och Batty, och måltiden förflöt på angenämaste sätt.
När grevinnan slutat biffsteken, blundade hon ett
ögonblick, lyfte handen och ropade:
— Nu, herr Boman! Nu! Nu känner jag, att det
har hunnit upp till hjärnan! Nu kan vi resonera!
Ser herr Boman, vår kropp är ångpannan, och vår
hjärna är det fina maskineriet! Och man kan aldrig
tänka eller tala riktigt, om man inte har eldat upp
sig och blivit eldig, som våra förfäder sade. Men nu
är det färdigt! Och nu är jag klar att höra på, hur
herr Boman uppfattat mig som ämne för en tavla!
— Den ska bli fin, ska grevinnan se! ropade
Tornister och började på att rita i luften och tala
och lägga ut, men det dröjde inte länge, förrän
grevinnan var med i galoppen och fäktade på sitt
håll, och hur hon höll på, svällde tavlan ut, och
där skulle greven med och Baalach, och i fonden
skulle herrgården synas, och hade hon bara fått
hållas, skulle man fått se en skymt av alla de
bröllop och begravningar, hon hedrat med sin närvaro.
— A nej, en sådan tavla! ropade hon. Vad den
skulle bli sublim!
Men då kom uppasserskan.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
