Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså! sa gumman. Ja, nu ligger far, han är
då alldeles slut efter allt, han ha vaket i natt, så
han fick rent lov gå och lägge sig mellen lakan nu
efter middan. Men det värste är välan, att du får
inte bli hemme, du heller, Jenny! Far vill det då
alldeles inte! Och det är rent omöjeligt att få honom
till å ändre sig i dag. Det är sanning, det!
Jenny blev högst förvånad över denna nyhet.
— Lilla gubben har ätit för mycket god mat i
helgen! Det är alltsammans! sa hon. Jag kommer
hem om ett par dar, då har han säkert lugnat sig.
— Han har välan det, ja! Vi få låte honom vile
nu och vare i fred lite, så få vi välan se tiden an,
ja! sa gumman.
Och Jenny och Tornister åto middag och
skämtade, som om ingenting hänt.
Det enda var, att hon sa:
— Du har ju inga föräldrar, du, Tornister?
— Nej, jag har inte det nöjet! svarade han. De
ha överlåtit åt mig att representera firman!
— Nöjet är det si och så med, stora gubben! sa
Jenny. Ibland önskar man, att man hade det som
du! För när människor bli gamla, bli de sannerligen
som getingar om hösten. De veta inte allt vad
upptåg, de ska hitta på. Och då vore det bäst för alla
parter, om de doge!
— Ha, ha, ha! Jo, du är en fin blompotta! sa
Tornister. Ha, ha, ha!
Och de stannade i två dagar där ute och målade
och skrattade och skämtade på alla sätt, som finnas,
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
