Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Som är ganska sublimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och några till, och voro goda kamrater och vänner,
alldeles så som ungt folk skola vara, och när de två
dagarna gått, återvände de glada och belåtna in till
stån och skildes med ett handslag på Skeppsbron,
och den lilla damen log i sig själv, ty nu hade hon
gett kamraterna, så att de alla fått en näsa lika lång
som Tornisters, och det var ju det, som varit resans
mening, och ingenting annat.
Och så var hon nöjd!
§ 2.
När hon kom hem, fann hon potatishandlarn i
salen, nyter och fryntlig som alltid, och han kom
emot henne med utsträckta armar, alldeles som om
hon varit en kär gäst och inte alls en dotter, som
skulle fördrivas hemifrån.
— Se, lilla gubben! sa hon. Är inte han på
kontoret?
— Nej, ser du, jag är hemma här, jag! svarade
Gobsman, och klappade henne på armen. Jag är
hemma här, jag! Men inte du, inte! sa han. Inte du,
inte, lilla Jenny! Du är hemma där, du!
Och därmed pekade han ner över Stockholm.
— Där är du hemma! I fina världen! Där man
inte behöver skämmas! Aldrig. Inte för föräldrar.
Och inte för... inte för sig själv heller! Efter vad
jag tror! Jag vet ju inte! Tnu! Men jag tror det!
Så nu ska du packa din koffert, och så ska du
fara dit ner! Nu! Genast!
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
