Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Som visar, att, när en potatishandlare vill bli människa, så köper han en vinkorg och begår sedan många underliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag, kom gubben hem, glad och belåten, med ett
paket i handen, som han vecklade upp i köket inför
gumman och Lisa, och fram steg en liten vit korg
av vide.
— Men va i allanste dar är dette, Gobsman? sa
gumman och lyfte korgen och synade den.
Gubben, som numera fått ögonen öppna för
människovärdet, klappade inte gumman utan bara i
luften alldeles intill henne, och svarade:
— Det är en vinkorg, gumma lilla! Si, det är
så... man lär sig det, då man köper vin på lager,
tnu, och resonerar med herrarna på bolaget... att
man ska lägga vinflaskan i en vinkorg, så skakas
inte vinet. Det får inte ske det, inte! Det är inte
bra! För vinet. Och därför har man vinkorg, ser
du, gumma lilla! Man har det! I fina världen!
Och vid dessa ord gnuggade gubben händerna,
ty för honom var denna lilla vita videkorg första
steget fram emot Vasaorden, som skulle förvandla
och upphöja honom från dräng till människa och till
barnens jämlike!
— Så en ska lägge flaska på huk i denne häre
korgen, då, förståendes? sa gumman fundersamt
och kliade sig i håret.
— Just det, ja, gumma lilla! Just det! sa
gubben nytert.
— Ja, var en sak, att vi få göre det, då, Lisa!
sa gumman, och när middan serverades, bar hon
själv in det ganska enkla rödvinet i den vita vide-
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
